Sorg!

För en dryg månad sedan fick min gamla receiver nog då jag och min kamrat The Reggae Librarian skulle lyssna på musik. Det var en lördagmorgon och vi skulle ha lite frukostmusik. Viva La Vida med Coldplay! Jag vet inte om det var Coldplay som var anledningen till att min Rotel rx-400 packade ihop för gott. Jag inbillar mig att min Rotel hellre dör än att den spelar Coldplay. Undrar om den levt idag om jag slängt på nåt loversmedley med Aswad?

Nåväl den har inte alltid varit min. Från första början köpte min mormor den i början av 80-talet. Hon dog alldelles för ung 1984, endast 60 fyllda. Innan hon dog spelade hon allsköns olika Elvis Presleyplattor som jag senare skulle ärva. Tack mormor för rock n´rollen. Jag kommer aldrig glömma när jag höll i "Fun in Acapulco" för första gången. Färgerna och soundet. Jag kommer heller aldrig glömma när jag kom loss till "Bossa Nova Baby".



Mina föräldrar blev ny fosterfamilj till den lilla stereo aparaten efter mormor Karins bortgång. Det fanns även en grammofon och ett kassettdäck i detta stereopaket på den tiden. Både grammofon och däck har lämnats till återvinning för flera år sedan och nu har alltså förstärkaren med radio gjort ett sista farväl. Jag vill tacka den för alla underbara stunder med Kingen, Bob Marley och senare U2.



Jag undrar om musiken kommer kännas lika bra om jag köper en ny receiver? Vågar jag? Det handlar såklart om pengar. Men som en blixt från klar himmel ringer mr Hammerboy och erbjuder mig en gammal god Sony från den gamla tiden. Den kommer kanske inte hålla i evighet.

Ärligt talat så vågade jag inte spela Coldplay på första lyssningen. Det blev Linton Kwesi Johnson. Den funkade. Undrar om mina barnbarn kommer att använda den?
Samma år sommar som mormor Karin gick bort lyssnade jag och min kompis Magnus Rydh på Ozzys Bark at the moon(release december 1983). Jag förknippar alltid min mormor med den skivan. Konstigt hur nåt så farligt då kan kopplas med någon så underbar som hon.