Jag har många fina minnen med min far Skogshuggaren som jag skrivit tidigare om. Jag vet att jag kommer att få fler minnesvärda stunder med honom nu än innan stormen 2007. Efter urladdningen och när röken skingrat sig kom jag att tänka på mitt namn som jag inte kunde uttala som barn. Det blev alltid Massun. Jag har väl aldrig funderat över det. Den enda som kallar mig för Massun är min far.
Ibland gör min bror det med en tillgjord ton utan att mena illa, lite mer som ett barn kanske. När Skogshuggaren säger Massun menar han det med hela sitt hjärta som om det vore mitt riktiga namn.
Massun var väl det enda han kunde hålla fast vid i kaoset under mina tonår och även senare.
Jag vet inte om han ställde sig själv några frågor i Massuns namn.
Min lilla Massun.
-"Hur kunde det bli så här?"
-"Varför ska du alltid argumentera in i det sista?"
-"Vad ska det bli av honom?"
-"Kan du aldrig hålla i dina pengar?"
-" Varför gör du inte som jag säger, eller rättare sagt TÄNKER?"
-"Är han pojken som aldrig kommer att bli som sin far?"
-"Vill jag det?"
Massun har blivit mitt smeknamn från min far sen många år tillbaka. Idag tycker jag att det är det enda smeknamn jag känner betyder nåt.
Jag minns när jag var yngre och mina kompisa kom över på fika. Då kändes det aldrig bra att bli kallad Massun. Trägen vinner.
Keep up the spirit daddy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar