Mörkrädd!

Jul igen och läskiga tomtar.

Jag är så mörkrädd.

Jag är mörkrädd på riktigt om det nu finns mörkrädsla på ett felaktigt vis. Mina föräldrar, Skogshuggaren och Undersköterskan envisades varje jul att ställa en liten plasttomte ungefär 50 cm hög under trappan på källarplanet i vår tegelvilla på Krikonvägen 18 i Sätra, Gävle.

Varje gång jag och min bror skulle gå ner för det heltäckningsmattebeklädda trappstegen och spela pingis eller titta på TV var vi tvungna att ta oss förbi denna skevt leende lilla Nisse i plast och intryckt näsa. Usch! Jag känner så fortfarande när jag tänker på vad han skulle kunna gjort med oss om han var levande.

Någonstans var han ju det eftersom jag var livrädd för honom. Det var nog inte bara tomten under trappan som gjort att jag är mörkrädd. Men att placera en figur under en trappa som man dessutom skulle älska och längta efter kändes inte bra då. Jag kommer ihåg hur jag gick ner för trappan i sakta gemak och lungt och något kallsvettig stannade på det sista steget för att sedan sträcka ut min högerhand i mörkret. Lysknappen satt till vänster på väggen i det mörka rummet. Tomten stod till höger. Här blev det alltid en konflikt. Ska jag koncentrera mig på lampan runt hörnet till vänster eller ska jag vara beredd på tomtens attack från höger?

Jag tyckte aldrig om vår källare även om den var ett bra tillhåll i tonåren när man vill kolla porr och dricka folköl. Nåväl nog var vi lyckliga under våra jular på 70 och 80-talet. Men jag kommer inte ihåg ett tillfälle då det känts bra att gå ner i vår källare. Även när jag flyttade hemifrån och kom hemoch hälsade på var det aldrig kul att gå ner och hämta sylt till de underbara fläskpannkakorna som gjordes i mammas stekpanna. Det värsta då var att först skulle man förbi "tomtehålan" sen skulle man förbi pappa Skogshuggarens stora vedlåda som det kunde rassla till i när veden låg obekvämt. Sedan in i klädkammaren där eventuellt tomten kunde vara om det nu inte var jul. I klädkammaren fanns ett litet skafferi med sprit och sylt.

Jag var alltid rädd i skafferiet även när jag häxblandade spriten med äppeldricka. Tänk om tomten släckte lampan, slog igen dörr 1 och dörr 2? När jag väl tagit mig dit kunde jag hyperventilera en minut för att sedan ta mig ut och upp till det trygga köket.

Det ska tilläggas att om du inte redan förstått så är ju källaren mörk, svart, kall och har lysknappar runt hörnet. Min konflikt är att jag inget hellre önskar mig än en villa med en cool källare. Det kanske blir ett hus så småningom men aldrig i hela världen att jag skaffar mig en tomte. Inte ens en trädgårdstomte. Undrar inte om det också stod en uppstoppad kajman i samma rum i källaren på Krikonvägen 18 som tomten?

Hur tänkte de?