Jag kräver inte mycket....

Jag är så nöjd. Har länge diskuterat med mig själv hur jag ska dra högtalarsladdarna in i köket. Jag har väl inte kommit fram till nåt eftersom jag inte haft några högtalare att dra dem till. Men i ett ögonblicks verk ballade en stereo ur på jobbet och jag likt Norpan i Dr Snuggles snodde med mig de två små söta ljudlådorna hem. Nu placerade på på bokhyllan med kokböcker och Ittala ljusstakar. Nu väller "Stop making sense" ur högtalarna i köket medan jag glor på laptopen vid köksbordet. Sladd dragen från laptop till stärkare. Talking Heads konsertfilm är ju fantastisk. Inte bara ljudligt utan även bildligt. 1984! Vilket år. Min släng av någon bokstavskombo kastar tillbaka mig som vanligt i tiden. Jag börjar minnas det underbara året. Pride(In the name of love) med U2. Det räcker så! Allt på grund av ett par små högtalare som höjde min standard i livet. Jag kräver inte mycket. Bara ett par sladdar som dras rätt väg.