De är runt mig hela tiden. Männen och kvinnorna av söta andedräkter. Söta i äcklets tecken. Pikant touch av urin är heller inte ovanligt. Jag råkar besitta ett luktsinne som liknar mer en hunds än en homo sapien sapien. Min omgivning använder knappast superlativ när jag helt plötsligt brister ut i ett: -Känner du lukten? (långsam inandning)
- Ge dig för fan, du luktar ju allt.
- Ja men va fan det sticker ju i näsborrarna. Näshåren som jag borde klippt för en månad sen rullar upp sig till osynlighet.
När jag var liten var det alltid min lillebror som gnällde på våra föräldrars rökande. Nånstans på vägen hit axlade jag hans luktdille. Nu förstår jag vad han menade när han ställde till scener så fort någon tände en ynka cigg i bilen! I bilen! Hur fan tänkte dom? Även om man är rökare måste det vara hemskt!
"Söndagmorgon på Blåsåsen. Bortamatch igen. Nu kommer allt bli bra." m. karlberg 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar