Rus, rus, rus och åter rus. Det är ju det jag söker. På enkel eller komplicerad väg. Den komplicerade kan vara skapande av bra musik, finnandet av en bra platta eller att bara lyckas lösa ett logistiskt familjeproblem. Rus. Ett rus utan baksmälla. Sen har vi den korta vägen till rus som ger en lång väg tilbaka till verkligheten. Den där förbannade alkoholen. En god middag i hemmet, ett lugnt och stillsamt pubbesök med nån kamrat, efter ett trevligt evenemang smakar det alltid gott med några glas. Men det stannar aldrig där. Det blir alltid för mycket, dagen efter. Borde jag inte förstå detta när jag ser mig själv i spegeln varje gång rusningsdrycken far som en rännil genom kroppen. Leendet på läpparna. "Shit är jag inte lite snygg ikväll?" "Va konstigt det luktar om min urin, bränt gummi." Några pilsner till sen lyfter vi. Nya höjder, lösningar och rus.
Jag vaknar 06.23 i min dotters säng. Täcket klibbar fast av kylan i rummet. Jag ligger stilla och känner att det är dags att besöka toaletten. Fort. Innehållet i kroppen vill ut. Samma visa varje morgon när jag varit så där snygg. Jag kräks fram till 12. Varje gång.
Mitt problem är att jag inte tänker "aldrig mer". Jag tänker ingenting. Jag rider ut stormen. Min tjej frågar mig hur mycket jag drack igår? Jag svarar att de inte blev så blodigt. Jag drack bara fyra, fem öl(på det ena stället som vi va på). Sen inser jag att vi var på tre, fyra ställen. Det va verkligen inte så blodigt. Men idag är det blodigt.
Att jag aldrig lär mig.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar