Granken

Pojken mittemot i den blå stickade ylletröjan med Exploitedmärken ger mig ett skönt leende när vi bestämmer oss för att cykla på den spolade fotbollsplanen vid Pingeltorpsskolan en vårdag. Vi bestämmer oss för att bara använda treans växel så vi får mycket spinn på hjulen. Jag undrar om vi var inspirerade av isracingens mästare, Posa Serenius? Vi stod på allt vi kunde tills kurvorna närmade sig med raketfart. Det gick inte att tvärnita, bara trampa mindre fort. Innan vi visste ordet av låg vi i de blöta snödrivorna runt planen och garvade så pisset nästan trängde igenom jeansen.
Någonstans i detta bygger vi upp någonting som inte går att förstöra. Jag själv hade en blå stickad ylletröja med Bob Marleymärken. Han med punk och jag med reggae.

Tröjorna blev fuktiga och kalla men det gjorde inget så länge vi hade likadana. Steget var långt mellan punken och reggaen tyckte vi då men inte nu. Det var vår förening. När jag idag blundar och tänker på vår vänskap så ser jag dessa två spolingar på en varsin treväxlad cykel i ett av Gävles nya bostadsområden. Jag gissar inga år. Skolresan 1986, tågluff, Roskildefestivalen till trots. Vi har ibland glidit ifrån, glidit före, glidit efter, glidit bredvid varandra utan att överhuvudtaget betvivlat vår järnvänskap från mycket tidigt 80-tal. Vi satt i min källare i villan från 1974 och jämförde "The great rock'n roll swindle" med Bobbans "Uprising". Jag tror vi jämförde omslagen, inte musiken. Eller kanske var det musiken?
"Never mind the bollocks" på kassett i ditt pojkrum. Kanske var det en kassett med Cockney Rejects? Oi oi oi.
Aldrig glömmer jag de gånger vi cyklade in till stan och bläddrade i skivbackarna på Skivbutiken. Numera nedlagd efter många långa härliga år. Då låg den inte i Winnhuset utan på Norra Rådmansgatan. Mitt första minne i butiken med pojken i blå ylletröja var när jag höll i U2:s "War" och fick kommentaren att det var lite "för svårt". Vi använde nog bara ordet konstigt. Om det var ett annat tillfälle eller samma dag som jag sneglade Aswads "Live and direct" vet jag inte men det känns som att allt skedde samma dag. Allt handlade om att köpa en LP och få en eftertraktad blåvit skräddarsydd skivpåse med trycket"Skivbutiken". WOW!
Vad kul det var att upptäcka musik med dig. Det bästa är att vi fortfarande upptäcker trots ett antal mil mellan oss. Vi kommer nog aldrig cykla på en sån där blöt is men känslan av att göra det hoppas jag återkommer.
Skivrean på Domus gick inte av för hackor heller då vi nästan pissade på oss av skratt åt alla knasiga dansbandsomslag. Herrgegud!