
Var på fyllan som vanligt i lördags med några riktigt kära vänner. Kocken och hälsoministern. Kocken är från det fina Lidingö. Vi började prata om skidor, Sälen, vad dyrt allt är, vad bra Stenis var osv. Jag kom att tänka på att jag tillbringat en friluftsdag i Ekholmsnäsbacken på Lidingö för fem årsedan genom jobbet. Komiken började med att backen inte bytt liftar sen den offentligt lades ner nån gång på 80-talet. Jag drogs med uppför backen med en skräckslagen sexåring mellan benen. Liften fastnade i mitt knäväck och vi slungades förenade ut i en jordhög. Jag trodde jag skulle dö. Jag trodde att hon var död, tills jag upptäckte henne ensam i liften på väg upp till toppen på 40 meter. Man kan tydligen hyra hela denna legendariska för en dag om man är en skola eller ett gäng med rikliga summor pengar.
I den härliga fyllan där vi även avhandlade U2:s karriär som alltid kom vi fram till att det hade gått av stapeln en världscupstävling(enligt kocken) i nämnda Ekholmsnäsbacken!! Kocken hade dock inte varit närvarande i backen dock desto mer närvarande framför en technicolor TV. Likaså jag då hemma i mitt underbara Gävle. Jag tror det var en Luxor.
I samband med denna världscupstävling(enligt kocken) var det även en kändistävling där deltagarna hette Lasse Åberg, Brasse Brännström och Jan "Loffe" Carlsson. Enligt kocken fick den bästa kändisen möta den bästa alpina svensken. Alla visste vi att det skulle bli "Stenis". Det var bara det att han kraschade så våldsamt i parallellslalomfinalen att han blev skadad. Kocken nämnde vem som vann och namnet är för mig känt men min hjärna skiter i det.
Vi är lite oense huruvida detta var en världscuptävling men det spelar egentligen ingen roll då jag känner att jag gärna sett "Stenis" i Hemlingbybacken i Gävle. Det hade betytt mer för Gävle som stad än Lidingö som "the snobb area of Stockholm".
Varför detta svammel? Jo, varje gång jag tar mig genom Stockholm och ser resliga kullar lite överallt i staden hör jag min egen fars, Skogshuggarens, röst i huvudet.
Massun, Massun, tänk att Lasse Åberg ska åka mot INGEMAR STENMARK! Jag var bara elva och tyckte det lät toppen. fattade aldrig att Ingemar var så illa däran att han inte kunde ställa upp.
Nästan 30 år senare på fyllan, vid ett köksbord i Gröndal börjar jag och kocken fläta ihop våra historier och kommer fram till att STENMARK är och var bäst. Även en kraschad STENMARK är en bra STENMARK. Det råder vissa tveksamheter runt Lasse Åberg och Brasse i slalombacken. Kocken som faktiskt bodde på Lidingö runt denna tid masade sig aldrig ner till målfånget. Det hade varit på sin plats med lite "kråkor" från stjärnorna.
Jag tror faktiskt att mina föräldrar köpte begagnade slalomskidor till mig efter detta TV-jippo.
Jag fick rödvita-träKneissl med skruvade stålkanter. Gult underlag. Svarta skinnpjäxor som slutade strax över ankeln!
Inte så glamoröst men bättre än mina Edsbynlöparskidor som jag slitit på i två vintrar.
Därav min stuga i Sälen och drivkraft att tvinga mina barn till slalomåkning mot deras vilja. SLALOM ÄR KUL OM MAN KAN DET I HEMLINGBYBACKEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar